I utvecklingens tjänst

Officiellt är jag ju inte bosatt i Chiang Mai ännu. Jag har fortfarande ett giltigt visa för Kambodja till juli nästa år och jag är här på arbetsbesök. I början på september tar jag flyget till Phnom Penh igen för att hämta mera saker och inte minst hälsa på kära vänner som jag redan nu saknar.

Min efterträdare hamnade i den politiska hetluften direkt och vi hade flera telefonsamtal där vi diskuterade situationen. Jag kände igen min egen förvirring när jag var ny för drygt tre år sedan och hamnade mitt i en intern konflikt i en av landets viktigaste organisationer. Senare kom konflikten att exponeras kraftigt i media.
Nu fick han sitta i ett stort möte och försöka förstå hur hans nya arbetsgivare såg på att skriva under ett offentligt uttalande tillsammans med andra organisationer.

Situationen nu var ännu värre än när jag var ny 2008. En lokal organsation har i strid med all lagstiftning suspenderats på ytterst lösa grunder av regeringen. Organisationen har upplyst människor om deras rättigheter när ett järnvägsprojekt finansierat av ADB-lån (Asiatiska Utvecklingsbanken) tvingat bort dem från deras mark. Organisationen ifråga har i en rapport visat hur regeringen systematiskt undervärderat marken för att slippa betala. ADB har riktlinjer som skall hindra att sådant sker. Organsationen tillsammans med de boende, har lyft detta till ADB och det har fått regeringen att gå i taket. Mycket tyder dock på att reaktionen kan bli direkt kontraproduktiv - regeringen har redan ögonen på sig i andra liknanade ärenden.

Så sent som denna onsdag meddelade Världsbankens direktion att man inte längre kommer att bevilja några mer lån till Kambodja. Världsbankens pågående projekt kommer att avslutas enligt plan, men inga nya projekt kommer att startas. Orsaken är att regeringen även där har brutit mot kontraktsreglerna på ungefär samma sätt som med ADB-projektet.
Reaktionen från regeringens sida var att Världsbanken "överskridit sina befogenhnter och endast skall ägna sig åt utlåning" (fritt översatt från Cambodia Daily).
Detta visar hur direkt okunniga denna regering är då de inte inser att en avsevärd andel av Världsbankens finansiering och förmånliga lån kommer från exempelvis svenska, men också kinesiska och argentinska skattebetalare som givetvis inte är så glada över att deras skattepengar gynnar de redan rika.

Ett tredje liknande fall handlar om EUs "Everything but Arms"-program som möjliggör för världens minst utvecklade länder (LDCs) att exportera främst jordbruksprodukter till EU utan importtariffer. Många menar att detta lett till en explosion av Economic Land Concessions (ELCs) där regeringen hyr ut mark till affärsmän (många av dem är också toppolitiker) på 99 år för att skapa sockerplantager. Socker som sedan hamnar på våra svenska pannkakor eller för den delen i Hemköps "miljövänliga" plastkassar. ELCs gör att människor drivs från land och hem utan vettig kompensation. Dessa landlösa blir en del av det växande trasproletariat som blivit alltmer påtagligt i Kambodja, speciellt när man också ser en glänsande framtidstroende och bekymmerslös medelklass växa fram parallellt. EU har också regler som uttalat lyfter fram att om programmet leder till brott mot mänskliga rättigheter så förlorar man rätten att exportera utan tariffer.

Det finns indikationer på att flera av Kambodjas största givare är ganska frustrerade av den kambodjanska regeringen. Det skall bli intressant att följa utvecklingen i Kambodja på lite distans framöver.

Men nu har jag ytterligare länder att följa: Thailand, Burma, Bangladesh, Indien och Sri Lanka blir också en del av mina plikter i arbetet. Det ser jag fram emot, och jag är glad att jag får jobba I Utvecklingens Tjänst även om det händer att jag undrar hur Utvecklingen faktiskt ser ut? Eller borde se ut.